Positivt tänkande

Jag har problem med det positiva tänkandet. Jag får inte till det.
Ibland ligger jag i sängen på kvällen och tänker på mördare, krig och annat som faller i samma kategori , nämligen mörka tankar.
Då tycker jag att jag borde kunna pressa undan det mörka genom att tänka intensivt på sådant som är glatt och trevligt. Men under alla år har jag aldrig lyckats komma fram till vad för trevliga saker det är jag ska tänka på istället.
En solig äng kanske? Den bilden stannar kvar i två sekunder, sedan vill hjärnan ha något mer spännande att gräva i.
Det är väl just det som är problemet. Sådant som är trevligt och glatt tenderar att sakna djup.

Knäcancer

Jag borde kolla upp det där med knäet. Kanske gå till en läkare, eller en sjukgymnast. Något har ju hänt. Jag har blivit mer ovig, får ont av vissa sittställningar och att böja mig ner. Det är flera veckor sedan det började krångla och det har inte lagt av så jag borde kolla upp det.
Fast det är ju inte direkt emergency. Det håller sig på en ganska stadig nivå. Jag tar det när jag får tid över att söka läkare. Just nu är det lite ont om tid faktiskt. Knäet kan vänta, det lär ju inte gå någonstans och jag har aldrig hör talas om att någon har dött av lite ont i knäet!






Å andra sidan. Kan man få cancer i ett knä? Det borde man ju kunna... Benmärgen liksom, om den nu sitter där. Eller bara celler i allmänhet. Man kan väl få cancer i knäet lika väl som någon annanstans. Det kanske sitter en tumör i mitt knä och växer långsamt, lite grann för varje dag. Och här sitter jag och viftar bort problemet! Jag kommer ju ångra mig bittert när läkarna säger att de hade kunnat bota mig om jag bara kom in tidigare. Fan också.